Personcentrerad omvårdnad

Personcentrerad omvårdnad 

Enligt Nationella riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom ska vi arbeta personcentrerat inom all demensvård. Men vad innebär det? Jag brukar ställa den frågan när jag handleder eller föreläser för personal inom demensvården. Det som förvånar mig är att många har svårt att svara på det. Nyligen när jag ställde den frågan på en föreläsning fick jag svaret ”Att man arbetar utifrån en helhetssyn”. Jag håller med om att det är en bit av det. För mig är personcentrerad omvårdnad, empati och helhetssyn tätt förknippat. Du kan inte arbeta personcentrerat utan en helhetssyn och utan empati. Men hur beskriver man hur man arbetar personcentrerat?

Vad är en personcentrerad omvårdnad?

Jag brukar använda beskrivningen som fanns i de Nationella riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom 2010

Jag tror att många kan skriva under på att målet med omvårdnaden måste vara att bevara självet trots att de kognitiva och funktionella förmågorna försämras. För att kunna göra detta är det en förutsättning att känna personen och dennes livshistoria. Det är först då man kan förstå och känna till önskemål, behov och personliga värderingar. I en personcentrerad omvårdnad måste personalen prioritera att skapa en god relation till personen med demens och försöka förstå dennes syn på världen, tolka beteenden och symtom ur personens perspektiv och involvera närstående i vården.

Vad krävs för att utveckla personcentrerad omvårdnad?

Många inom hälso- och sjukvården hävdar att de redan arbetar personcentrerat. Jag tror faktiskt inte att det stämmer. Det kanske finns nedskrivet i mål och riktlinjer och i värdegrunden för verksamheten, men det är inte inarbetat i verksamheten. Att varje dag och i alla situationer arbeta i enlighet med en personcentrerad omvårdnad är svårt och kräver medvetenhet om varje enskild handling, goda rutiner och arbetssätt och att den övergripande organisationen är anpassad för detta. För att lyckas med en personcentrerad omvårdnad krävs en medveten satsning och att det finns ett stöd inom organisationen att arbeta enligt förhållningssättet samt en gemensam värdegrund att utgå från. Det krävs kompetens om demenssjukdom, kommunikation med personer med demens och bemötande, tid för diskussion, reflektion och handledning i teamet runt personen och en anpassning av den fysiska miljön.

Validationsmetoden

I slutet av 90-talet kom jag i kontakt med Validationsmetoden som utarbetats av Naomi Feil. Jag drev då ett projekt på min arbetsplats, där vi fördjupade oss i vad Livskvalitet för personer med demens kan vara. Vi utarbetade ett måldokument, som sedan låg till grund för vår fortsatta utveckling på avdelningen. En del i detta var att utbilda personal i Validationsmetoden. Redan under den ettåriga utbildningen märkte vi att vi kunde möta oro och ilska genom kommunikation, istället för med mediciner. För mig blev det då helt klart att det är så här man måste arbeta inom demensvården. Jag vet inte om jag var medveten om att Validationsmetoden var en personcentrerad metod, men ju mer jag lärt mig och ju mer jag använt metoden har jag insett att det är det. Frågan är om det finns någon mer heltäckande personcentrerad metod. Jag känner inte till någon.

Validationsmetoden och personcentrerad omvårdnad bygger på att du som vårdar skapar relationer med personen med demens. Relationer där det är två personer som möts, inte bara en vårdare och någon som blir vårdad. Det viktiga är hur du bemöter var och en av personerna i alla olika situationer i vardagen. Det är i bemötandet som skillnaden mellan god och respektfull demensvård och annan demensvård ligger. 

Grunderna i en personcentrerad omvårdnad

Naomi Feil beskriver grundförhållningssättet med 11 principer. En person som är utbildad i validationsmetoden arbetar alltid utifrån dessa principer. En grundtanke i en personcentrerad omvårdnad är att alla personer med demens har kvar sin identitet och rätt till självbestämmande, även i det allra mest framskridna sjukdomsstadiet. Det är också viktigt att känna till att vissa psykologiska behov kan vara större hos personer med demens än hos personer utan sådan sjukdom.  Personer med demens kan bl.a. ha ett ökat behov av tröst, trygghet, gemenskap, ömhet och närhet. Vårdaren måste använda kunskap, fantasi och lyhördhet för att försöka förstå vad personen upplever, tänker och vill. Man får försöka tolka både det som sägs och det som inte sägs, tyda kroppsspråket och leva sig in i den andras situation. Naomi Feil säger att vi måste försöka förstå vilket behov personen uttrycker – Att vara trygg / säker / älskad och att uttrycka sina känslor och lyssnad till (Se princip 6) och sedan försöka möta det behovet. Ibland hjälper man bäst genom en pratstund eller att hitta på någon aktivitet. Andra gånger är det bättre att bara sitta tysta en stund tillsammans. När du möter personen med demens på ett respektfullt sätt, kan du bidra till att stärka personens självkänsla. Detta gör även att personen känner tillit till vårdaren och känner sig tryggare.

Vill du läsa mer?

GPCC – Centrum för personcentrerad vård är ett forskningscentrum (som invigdes 2010) med klinisk och tillämpad forskning och har det övergripande målet att stödja och genomföra forskning av hög kvalitet inom personcentrerad vård. De anger att personcentrerad vård består av tre nyckelbegrepp – Partnerskap, patientberättelsen och dokumentation

Svensk sjuksköterskeförening har nyligen publicerat en skrift som heter Personcentrerad Vård – en kärnkompetens för god och säker vård. ” För att åskådliggöra vad personcentrerad vård kan omfatta, innebära och hur det kan läras ut, ger vi en teoretisk grund med exempel från olika vårdsituationer. Vår målsättning är att denna skrift ska vara till nytta för alla som medverkar i hälso- och sjukvården, såväl professionella som dem som är i behov av vård och i utbildningar, såväl lärare som studenter.”

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: