Vad är ett bekräftande förhållningssätt?

I Validationsmetoden är ett bekräftande förhållningssätt central. Någon har sagt att: Det är i möten med andra människor som vi blir till människor. Är det så att bekräftelse i ”Jag–Du-mötet” utgör grunden för allt mänskligt liv?  Med bekräftelse visar vi att ”du existerar” och vi accepterar den andre personens upplevelser och innebörden av personens livssituation. Om personalen som möter personer med demens bekräftar personen genom sina uttalanden, handlingar, kroppsspråk och förhållningssätt medför det att personens osäkerhet minskar. Blir de du möter i ditt arbete bekräftade? Hur diskuterar ni det i arbetsgruppen? I det här inlägget skriver jag lite om vad ett bekräftande förhållningssätt är.

Vad står namnet Validationsmetoden för?

Validationsmetoden utarbetades av Naomi Feil. Till en början kallade hon metoden Fantasy Therapy, men det fanns kritik mot det namnet. Någon frågade henne vad hon gjorde i sin metod ”I validate”, sa hon och då fick metoden sitt nuvarande namn: Validation the Feil method. I Sverige säger vi Validationsmetoden.

Ordet Validation betyder att bekräfta, att göra giltig. Ordet används ofta i forskning, att man validerar en enkät eller ett instrument. Då betyder det att man kontrollerar att enkäten eller instrumentet mäter det den ska mäta. I validationsmetoden betyder det att vi bekräftar personen vi möter. Vi bekräftar personens känsla som sann. ”

Vad är bekräftande färdigheter?

I Hilde Eide och Tom Eides bok ”Omvårdnadsorienterad kommunikation” står det om bekräftande färdigheter: ”Grunden till användning av bekräftande färdigheter är erkännande av den andre och respekt för den andres integritet, frihet och självbestämmande. Användning av bekräftande färdigheter både förutsätter och uttrycker respekt och intresse för den andre. Det handlar alltså om empatiskt baserade färdigheter och målinriktade färdigheter som förmedlar omedelbara, bekräftande och accepterande svar på det den andre uttrycker”. Det här måste man nästan läsa flera gånger för att förstå, men vi måste vara centrerade, gå in med empati i mötet och möta personen i dennes verklighet. Vi måste acceptera personen som den är, lyssna på och respektera det personen säger. När vi gör detta känner personen sig sedd. Detta skapar trygghet och tillit och gör att personen blir lugnare.

Att utveckla sitt bekräftande förhållningssätt

Ett bekräftande möte kräver en speciell förutsättning. Det kan endast förverkligas om personen arbetar med att utveckla sitt bekräftande förhållningssätt, att det finns inom personen själv. Intresset för människor är ofta ett avgörande motiv för att välja vårdyrket. Utifrån detta intresse formas målet: ”Att vara bekräftande”. Personens vilja att utveckla sitt förhållningssätt är en förutsättning för att förverkliga målet, eftersom det är en krävande uppgift att skapa ett bekräftande möte. För att utveckla sitt förhållningssätt bör personen reflektera över vad som händer i mötet. Detta är också centralt för att utveckla sin bekräftande förmåga och att man har självkännedom och självrespekt. Det är också viktigt att reflektera i yrkesgruppen och ha möjlighet till omvårdnadshandledning, där man kan diskutera vad som händer i mötet med en person med demens.

Maria Hedman Holmblad sitter och håller en äldre man i handen. Bild på Icke-verbal kommunikation
Den icke-verbala kommunikationen är viktig.

Icke-verbal kommunikation

Upp till 70 % av vår kommunikation är icke-verbal. Det handlar om blicken, kroppsspråket, beröring och röstläget. Vi tolkar alltid det icke-verbala kroppsspråket och det går snabbt. En person med demens som kanske hör lite dåligt och som tappat lite språk är ännu mer känslig för den icke-verbala kommunikationen. De kan snabbt läsa av om vi är inställda på att lyssna och stödja, vilket är avgörande för ett bekräftande förhållningssätt och om personen känner sig trygg och omhändertagen. Detta kallas också verbal följsamhet. Då ger man den andre utrymme att uttrycka sina egna tankar och känslor och att vårdaren tonar in sig på den andres sinnesstämning och bara följer med genom kort och bekräftande feedback. Detta kan sammanfattas i följande punkter :

  • Tänk på beröring och hur nära du kan/måste vara personen. Personer i en tidig fas vill själva bjuda in till beröring, medan personer i senare faser måste ha närhet och beröring för att förstå att det är dem vi pratar med.
  • Ögonkontakt, men utan att stirra. Är också viktigt att man inte tittar ner på personen, utan försöker vara på samma ögonhöjd.
  • En mottagande, öppen kroppshållning. Du ska undvika att ha korsade armar och ben.
  • Använd en avslappnad, varm och närande röst. Om personen är arg, måste du matcha personens röstläge.
  • Spegla personens känslor, tona in och följ allt från rytmen, rörelsen och känsloyttringen.

Sedan är den verbala kommunikationen viktig. Det kommer i ett eget blogginlägg inom en snar framtid.

Hur ser du på ett bekräftande förhållningssätt? Väcker det här inlägget några funderingar? skriv gärna om dina synpunkter och tankar som väcks.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: