Visst glömmer jag, men som en väninna sa – förr i tiden fanns det så mycket glömska tanter och inte gjorde man så mycket väsen av det. Det är väl naturligt att man glömmer lite när man är i min ålder? Det här får jag höra ofta när jag ska göra minnesutredningar i hemmet. En del anhöriga säger också: ”Mamma är så gammal, hon är lite åldersglömsk.” Men finns det något som heter åldersglömsk? Är all glömska demens? Det tänkte jag skriva lite om i det här inlägget.
All glömska är INTE demens
De flesta som kommer upp i 50–60 årsåldern börjar uppleva att deras minne blir sämre. Det är normalt åldrande och inte tecken på demenssjukdom. Om jag glömt bort om jag dragit ur strykjärnet, inte hittar nycklarna eller min glasögon, behöver jag vara orolig då? Nej, det är faktiskt normalt att glömma en del och det är till och med bra för oss. Enligt en vetenskaplig rapport ”The persistence and transience of memory” i tidningen Neuron gör det oss faktiskt smarta. Forskarna menar att det optimala är att komma ihåg det som är väsentligt och låta resten falla i glömska. Det är viktigt att hjärnan glömmer irrelevanta detaljer och i stället fokuserar på saker som hjälper dig fatta beslut här och nu. Att sålla bland all information som väller över oss är alltså en viktig förmåga. Forskarna menar att när hjärnan fungerar som den ska hjälper den dig att glömma detaljer för att i stället minnas den större bilden. Detta sägs förenkla för oss att använda erfarenheter från förr i nya situationer. Att glömma detaljer är ett tecken på att ditt minnessystem fungerar och gör precis vad det ska.
När bör man undersöka minnet?
Det är normalt att ibland låsa sig ute, glömma att betala en räkning eller glömma bort andra dagliga aktiviteter. Personer som börjar utveckla demenssjukdom gör det alldeles för ofta och kan ibland utgöra en fara, t.ex. att man glömmer stänga av spisen. Sakta men säkert orsakar en demensutveckling små begränsningar som hindrar personen från att utföra de minsta och enklaste av dagliga uppgifter. Många gånger säger man att när glömskan blir handikappande i vardagen, så bör man undersöka vad det beror på. När man gör en minnesutredning gör man den för att utesluta andra orsaker till att man glömmer. Det kan t.ex. bero på fel på sköldkörteln, någon vitaminbrist, infektion eller något annat fysiskt fel.
När blir glömska en sjukdom?
- Vid de flesta demenssjukdomarna är ett att de första symtomen att närminnet sviktar. Det betyder att de har svårt att komma ihåg det som nyligen hänt och även glömmer bort hela händelser. När man inte har en demenssjukdom kan man glömma delar av händelser, men det är oftast händelser som ligger längre tillbaka i tiden.
- Många personer skriver i almanacka eller på minneslappar för att komma ihåg inplanerade saker. En person som inte har demenssjukdom vet vart detta finns noterat. En person med demenssjukdom kan ha flera lappar om samma sak, men ändå ha svårt att komma ihåg att det ska hända idag. Ibland trots att man läst det flera gånger eller fått muntlig påminnelse.
- När man är bortrest och vaknar i en främmande säng, är det normalt att känna sig lite vilsen och undra vart man är. En person med demens kan få svårt att orientera sig i sitt närområde. Ibland hittar de inte inomhus t.ex. var toaletten är, eller så känner de inte igen sitt eget hus.
- Det är inte onormalt att berätta en historia för familj eller vänner som man berättat tidigare. En person med demens kan berätta samma sak eller ställa samma frågor gång på gång under kort tid. Det har hänt mig flera gånger vid en minnesutredning att personen som utreds berättar en sak. När historien är slut, börjar de om från början igen.
- En person med demenssjukdom behöver oftast någon som motiverar dem att göra saker, som att ta en promenad, umgås med andra, göra hushållsarbete osv. Vid demenssjukdom sviktar initiativförmågan, som gör det svårt för dem att aktivera sig.
