Helhetssyn inom demensvården

Vad är helhetssyn inom demensvården?

Personcentrerad omvårdnad innebär att man inte kan bemöta alla personer med demens på samma sätt. Tvärtom måste bemötandet anpassas efter varje människas personlighet, erfarenheter och nuvarande situation. Traditionellt sett pratar man om att se personen som en helhet med kropp, själ och ande och där vårdpersonalen främjar psykologiskt och fysiologiskt välbefinnande samt sociala relationer. Helhetssyn i vården är även ett tillstånd av harmoni mellan kropp, själ, känslor och ande i en föränderlig miljö. Vårdpersonalens arbetssätt utifrån helhetssyn kan hjälpa patienten att utnyttja sina inre resurser för att öka personens livskvalitet samt anpassa sig till förändringar som sjukdomen har orsakat. Jag kommer berätta i det här inlägget hur jag ser på helhetssyn

Hur ser jag på helhetssyn?

När jag var på en föreläsning för ganska många år sedan, presenterades helhetsynen inom demensvården utifrån 3 områden:

  • Demensdiagnos – Hur påverkar symtombilden personen
  • Andra sjukdomar – hur påverkar de det dagliga livet
  • Levnadsberättelsen – hur påverkar livserfarenheter, relationer och värdegrund personen

Jag kommer tyvärr inte ihåg vem det var som presenterade detta, men då blev det så tydligt för mig hur man kunde arbeta för att få in kropp, själ, känslor och ande i reflekterande samtal och planering av omvårdnaden.

Berättelsen om Kalle

Kalle har en demenssjukdom och bor hemma med sin fru Stina. Det är storhelg och deras barn med familjer firar helgen hemma hos Kalle och Stina.  Kalle har varit mer retlig än normalt en period. Nu har man dukat fram all mat och gör sig redo att äta. Men något händer med Kalle. Ingen förstår riktigt vad. Han blir väldigt aggressiv och Stina känner sig nästan rädd för sin man. Man försöker lugna Kalle på olika sätt, men det går inte. Kalles anhöriga vet inte vad man ska göra. Det slutar med att man bestämmer sig för att åka till akuten för att få medicinsk hjälp.

Kalle är fortfarande väldigt arg när de kommer till akuten. Läkaren ordinerar lugnande mediciner i injektion för att få Kalle lugn. Han blir sedan förflyttad till en medicinavdelning. Under helgen får han samma läkemedel men i tablettform och är relativt lugn. Men Stina som själv är sjuklig orkar inte få hem sin man, så det bestäms att Kalle ska få flytta till ett vårdboende för personer med demens.

Vid överrapporteringen från medicinavdelningen fick sjuksköterskan på vårdboendet veta följande: Kalle hade en demenssjukdom och var insulinbehandlad diabetiker. Han hade inkommit under storhelgen och var väldigt aggressiv. Detta har blivit bättre med hjälp av lugnande medicin och nu är han insatt på detta 2 ggr/dag. Sjuksköterskan på vårdboendet frågar hur Kalle legat i blodsocker under vistelsen på medicinavdelningen. ”Det vet jag inte. Han var inlagd för oro, inte för koll av blodsockret”.

När Kalle kom till vårdboendet beslutade man att kontrollera blodsockret 3 ggr/dygn. Vid första blodsockermätningen låg blodsockret farligt lågt. Det var så lågt att det hade kunnat leda till insulinchock. Sjuksköterskan tog kontakt med läkare och Kalles insulin sattes ut tillfälligt och blodsockret skulle följas några dagar.

Det hela slutade med att insulinet kunde sättas ut helt och hållet. Då mådde Kalle bättre, så även den lugnande medicinen togs bort. Det gjordes även en anhörigintervju för att samla information om Kalle. Detta skrevs ner i en livsberättelse, som låg till grund för den fortsatta planeringen av vården av Kalle. Det framkom bland annat att Kalle alltid varit igång mycket och grejat på olika sätt i hemmet. Han hade även hjälpt sina barns familjer med ombyggnationer, gräsklippning osv. I planeringen för honom på vårdboendet bestämdes det att man kunde ha med Kalle när förråd skulle plockas upp. Då lyfte han kartonger och hjälpte till att plocka ur dem. Han var även med och hämtade och lämnade matvagnen i köket.

Demenssjukdom

Kalle hade Alzheimers sjukdom. Vårdarna måste ha kunskap om Kalles demenssjukdom, dess symtom och hur det påverkar Kalle i hans vardag. Hur dåligt är hans minne? Hur är hans funktionsnivå och hur kan vi utifrån det stimulera till aktivitet? Hur upplever Kalle omvärlden? Misstolkar han syn- eller hörselintryck? Hur är hans kommunikationsförmåga med andra?

Andra sjukdomar

Vilka andra sjukdomar har Kalle och hur påverkar de honom? Han hade diabetes och det var viktigt att följa hans blodsocker kontinuerligt, eftersom det varierade en del. Han hade även knäartroser som gjorde att han hade mer ont i sina knän vissa dagar. Kalle hade även urinkateter på grund av prostatacancer, vilket innebar att han fick en del problem med urinvägsinfektion.

Livsberättelsen

Det är nästan omöjligt att vårda en person med demens på ett bra sätt utan att ha kunskap om hans levnadshistoria. I vilken miljö är Kalle född och uppvuxen? Hade han en trygg uppväxt? Vilken utbildnings- och yrkesbakgrund har han? Vem/vilka har han delat sitt liv med? Har han några barn? Hur har relationen varit med dem? Vilka intressen har han haft och vilka har han idag? Vad har han för värderingar? Vad har varit viktigast i livet för honom?

Det är också viktigt att försöka förstå så mycket som möjligt om Kalles personlighet. Är han utåtriktad eller lite mer tillbakadragen? Aktiv och energisk eller mer för att ta det lugnt? Pigg på nya saker eller rädd för det som är okänt? På vilket sätt har han handskats med motgångar/livskriser?  Något annat du som vårdare behöver kännedom om är Kalles sociala nätverk. Oftast är det en stor fördel om vårdare och anhöriga har god kontakt med varandra. Det ökar vårdarnas möjligheter att få viktig kunskap om Kalle, men också de anhörigas möjligheter att vara delaktiga i vård och omsorg.

Att arbeta utifrån en helhetssyn

Vad var det som hände när Kalle kom till akuten och på medicinavdelningen? Av olika anledningar gjorde man ingen djupare analys av varför Kalle var orolig och aggressiv. Det var svårt att nå Kalle och då gav man lugnande medicin istället för att undersöka om han hade en infektion eller låg fel i sitt blodsocker. Personalen förutsatte att det var Kalles demenssjukdom som låg bakom att han var orolig och arg. De arbetade inte alls personcentrerat. Jag kan förstå att man ville göra något snabbt på akuten, men när Kalle hade blivit lugnare så borde läkare eller sjuksköterska börja undersöka om det fanns annan sjukdom som låg bakom hans tillstånd.

Jag tror att hans familj var måna om att se på hur han varit som familjefar och äkta man i hemmet (hans livsberättelse) . När han flyttade och kom till en helt annan miljö, med många okända människor och utan sin fru, så vore det inte så konstigt om Kalle hade reagerat och blivit orolig när han kom till vårdboendet. Teamet runt Kalle arbetade för att främja hans psykologiska, fysiska och sociala välbefinnande genom att snabbt ta reda på så mycket som möjligt om honom, samtidigt som man arbetade med hur hans diabetes påverkade honom. Detta gjorde att de snabbt hittade strategier för hur de skulle få honom att må bättre och göra sig hemmastadd på boendet.

Vad tycker du om inlägget? Har du några funderingar eller kommentarer om innehållet?

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: