Kognitiva symtom – orientering
Orienteringsförmåga
Orienteringsförmågan försämras ofta påtagligt vid demenssjukdom. Orientering är en term som omfattar en persons medvetenhet om sig själv, sin omgivning, sin plats och datum och klockslag.
Tidsorientering
För att krångla till det ytterligare, kan man dela in tidsorienteringen i fyra delar
Upplevelse av tid
Känslan för tid, den inre klockan. Det handlar om att kunna avgöra hur lång tid det tar att göra en sak eller hur länge en timme är och vad jag hinner göra på den tiden.
Orientering till tid
Du är medveten om dag, datum, månad och år. Om du har tidsuppfattning är du medveten om att det finns en fysisk tid oberoende av vad du gör. Du kan också förstå och avläsa klockan.
Orientera sig i tiden
Då är du medveten om att tiden går oberoende av vad du gör. Du förstår händelsers ordning och du förstår tidsperspektiv- dåtid, framtid. När du tänker på något som hände när du var 15 år, så vet du att det är dåtid och hur många år sedan det hände.
Tidsplanering
En funktion för att ordna händelser i kronologisk ordning. Om du t.ex. ska på en resa måste du kunna planera, starta, genomföra, avsluta aktiviteter för att genomföra resan. Du måste kunna ”Tima”, NÄR en handling ska ske och även passa tider.
Svårigheter
Svårigheterna att orientera sig i tiden hänger samman med minnesstörningen. Personen får svårt att t.ex. komma ihåg en läkartid eller när det dags att ta medicinen. Många hittar ett system. De skriver upp allt i en kalender och tittar på dagstidningen eller på TVn efter dag och datum. Det finns också digitala hjälpmedel man kan få utskrivet. Ibland är det anhöriga som hjälper till med planering och passning av tider.
Tidsuppfattning
Efterhand blir tidsuppfattningen alltmer uppluckrad. Det kan bli svårt att skilja mellan dag och natt. Ibland är det hur ljust eller mörkt det är ute som ger ledtrådar till om det är dag eller natt. När hjärnskadan sprider sig kan personen med demens uppleva det som helt logiskt att gå upp mitt i natten, klä på sig och för att gå till skolan eller jobbet.
Rumsorientering
Det här handlar om att hitta både inomhus och utomhus. Det kan ganska tidigt bli svårare att kunna orientera sig på platser som inte är så bekanta. Sedan blir det allt svårare att hitta även i bekant utomhus miljö, t.ex. att hitta hem från affären. Det finns olika typer av GPS som kan göra det lättare för anhöriga att hitta en person som inte hittar hem.
Senare i förloppet
Senare i sjukdomsförloppet kan det vara svårt att hitta de olika rummen i sin bostad. Det är viktigt att tänka på att personen med demens kanske inte är inkontinent, problemet är kanske att man inte hittar till toaletten i tid. Ibland kan det hjälpa att sätta upp skyltar med symboler som personen känner igen.
Att inte komma ihåg vart man brukar lägga olika saker hör också hit. Det kan till en början vara till hjälp att hitta rutiner för att alltid lägga saker på samma plats.
Personorientering
Jag har nyligen läst en artikel om att vara orienterad till person. När vi gör MMSE vid en minnesutredning ställer vi frågor för att undersöka tids- och rumsorienteringen. Vid anhörigintervjun ställer vi frågor om detta, men även om personen som utreds känner igen sina anhöriga. Hur testar man egentligen om en person är orienterad till person eller inte? Jag hittade en litteraturstudie med den frågeställningen (”Orientation to person, orientation to self” http://n.neurology.org/content/85/23/2072) .
Det som framkommer där är:
Att kunna identifiera personer är en komponent av orienteringen, medan att vara desorienterad till mig själv nästan alltid är ett tecken av en psykologiskt förorsakad minnesförlust.
Personorientering handlar om att du känner igen personen framför dig, inte om du vet vem du själv är – du glömmer aldrig dig själv.
Tidigare inlägg om kognitiva symtom
https://mariaskunskapskalla.com/2018/05/13/vad-ar-demens/
https://mariaskunskapskalla.com/2018/05/28/kognitiva-symtom-minnet/