Mina värderingar och drivkrafter
I mitt förra blogginlägg skrev jag om olika typer av drivkrafter och bad även dig att fundera på vad som driver eller motiverar dig i ditt arbete, när du gör någon fritidssysselsättning, motionerar osv. Jag tror det är värdefullt att reflektera över detta. I dag beskriver jag mina värderingar och drivkrafter.
Min bakgrund
Innan jag går in på värderingar och drivkrafter vill jag berätta lite om min professionella bakgrund. När jag blev certifierad Validationsarbetare 2003 hade jag redan upptäckt vilken förändring det blev när jag arbetade på ett helt annat sätt än tidigare. ”Det är så här alla borde arbeta inom demensvården”, tänkte jag. Tyst för mig själv började jag nära en dröm om att själv bli lärare i Validationsmetoden. Jag hade ingen plan för hur det skulle gå till. Mina kunskaper om pedagogik var i stort sett obefintliga och jag var inte heller någon van föreläsare.
Under åren har jag fördjupat mig i olika områden när det gäller omvårdnad, pedagogik, handledning osv, både praktiskt och teoretiskt. 2016 blev jag certifierad Validationslärare. För att bli det har man ca 3 års utbildning i Validationsmetoden och man har varit lärarkandidat under en grundutbildning i metoden som pågår minst 10 månader. Det är inte en slump att jag är lärare idag. Det jag gjort under 13 år, har jag gjort för att jag tyckt att det har varit viktigt och ju mer jag lärt mig desto mer övertygad har jag blivit om att detta är rätt väg. Jag har även känt 100% stöd från mina närmast chefer och andra Validationsarbetare. Vi har jobbat tillsammans med att förbättra vårdkvaliteten för personer med demens. Vi har också varit några som har åkt runt i andra kommuner och på olika konferenser och berättat om vårt arbetssätt. Vi har även försökt att nätverka med Validationsarbetare i andra kommuner på olika sätt.
Det har inte varit någon rak väg. Jag har träffat personer som försökt slå undan mina fötter på olika sätt och jag har även fysiska problem sedan flera år. Trots detta har mitt engagemang i att handleda personal och anhöriga och även att bidra till en bättre demensomsorg hela tiden funnits kvar.
Grunderna i kommunikationen som jag lärt mig, använder jag även i mina möten med anhöriga och personal. Jag får mycket positiv respons och många som känner mig säger att jag lever som jag lär. Men även jag har dåliga dagar, så jag vill inte sätta mig själv på en piedestal. Jag blir också frustrerad ibland och kan uttrycka mig mindre genomtänkt.
Mina värderingar
Vilka är mina värderingar och drivkrafter när det gäller mitt arbete? Jag tycker det är intressant att fundera över. För mig hänger värderingar och drivkrafterna ihop. Så är det kanske inte för alla. Jag har arbetat med att prioritera mina värderingar. Tyckte det var extra viktigt när jag startade hemsidan med blogg. Jag ser dem som en kompass, så att jag rör mig i den riktning jag vill. De tre värderingar som jag har är högst prioriterade just nu. Det kan ändras framöver.
Jag vill inspirera personer som är intresserade av demensomvårdnad, att utveckla sitt bemötande och sin kommunikationsförmåga med personer med demens. I detta ligger att sprida olika typer av kunskap, men även goda exempel inom demensvården.
Inom humanismen sätter man människan och människovärdet i centrum. Man lyfter upp personens styrkor. Det är ett perspektiv som ser hela personen istället för att analysera delar av en person. Man kan inte förstå en person till fullo, om man bara tittar på en liten del. För mig kan man inte ha ett personcentrerat förhållningssätt, utan humanism. I detta ingår att bevara integritet och att möta en annan människa med empati. Detta försöker jag ha med mig i alla möten med andra personer.
Glädje. Jag vill ha kul själv i det jag gör. Sedan är det också viktigt att sprida glädje och hopp under utbildning och handledning som jag håller i. Jag vill att anhöriga till personer med demens, personal och andra intresserade ska känna glädje och intresse inför det vi pratar om. Jag vill också att de personer med demens som jag möter ska känna att jag finns där för dem. Om de inte känner direkt glädje, så ska i alla fall det som inte känts bra, kännas lite lättare.
Mina drivkrafter
Mina inre drivkrafter är min motor. Jag tror inte att man alltid kan veta sina drivkrafter fullt ut. Jag tror att det man har med sig från livet och den situation man befinner sig i, både privat och professionellt, påverkar drivkrafterna. Jag tycker det är jätteviktigt med en demensomsorg av hög kvalitet och att personer med demens ska få känna livskvalitet.
Här beskriver jag mina drivkrafter utifrån Deci och Ryans Självbestämmandeteorin.
Behovet av att bemästra något – för mig är det viktigt att anta nya utmaningar och även utvecklas hela tiden. Jag skulle aldrig klara av att gå till ett arbete och hela tiden göra precis samma saker hela tiden. Jag är en projektmänniska, som gärna håller i trådarna i olika uppdrag. Jag fördjupar mig i olika ämnen i stort sett hela tiden. Det är viktigt för mig att försöka hänga med i forskningen som bedrivs runt demensområdet och nu försöker jag lära mig mer om att bygga varumärke och marknadsföring.
Behovet av självbestämmande – Under nästan hela tiden sedan jag blev sjuksköterska har jag haft chefer som varit måna om att låta sina medarbetare växa och ta ansvar, om de visat intresse av det. Jag måste kunna påverka min egen arbetssituation och även påverka på olika sätt. Detta vill jag kunna göra utan att vara chef inom vården.
Behovet av gemenskap – För mig är det viktigt med samarbete på min arbetsplats. Inom vården anser jag att teamarbete är nödvändigt. Alla professioner runt personen som har demenssjukdom är lika viktig och alla har sin syn, utifrån sin kompetens. Jag försöker även att nätverka på olika sätt, både inom mitt yrke som sjuksköterska och på annat sätt. Familj och vänner är också jätteviktiga som stöd och bollplank.
Vad tänker du efter att ha läst mina reflektioner runt värderingar och drivkrafter?
