Öka livsglädjen med musik

Öka livsglädje, välbefinnande och kommunikation med musikI

Innan jul skrev jag ett inlägg om att använda musik i vårdandet. Det är ett stort område och något man kan skriva mycket om. Inom Validationen används sång och musik som ett sätt att kommunicera. Här berättar jag lite om hur det tas upp i utbildningen och hur vi använder det i metoden.

Att musik kan öka livsglädjen och välbefinnandet hos personer med demens är välkänt, och bekräftas i en lång rad forskningsstudier. Gång på gång gör personal och anhöriga erfarenheten att musik underlättar kontakt, väcker minnen, skapar glädje och gemenskap. Musik används ofta som en gruppaktivitet med en allmän uppfattning om att ”musik är bra för de äldre” snarare än som en individuell omvårdnadsåtgärd. Det är synd, för vårdpersonal kan skapa mycket glädje och underlätta omvårdnadssituationer med musik. En del personal tycker att de inte sjunger tillräckligt bra för att våga börja sjunga i omvårdnadssituationer. Det utmanar deras uppfattning om vad arbetet innebär, men även deras osäkerhet i förhållande till att sjunga. Vårdpersonal med utländsk bakgrund kanske kan känna sig hindrade av att de inte kan svenska sånger. Det är ändå viktigt att stötta dem att lära sig refrängen på en melodi som någon person tycker om, för resultatet kan bli väldigt positivt och överraskande.

Samspela bättre med sångAtt hjälpa en person med demens med hygien och påklädning på morgonen kan tillhöra den svåra delen av omvårdnaden på ett demensboende. För många personer med demens uppfattas intimhygien, av- och påklädning som något obegripligt. Vårdarens hjälp kan kännas kränkande och mötas med tjuvnyp och slag. Det finns forskning som visar att sång och musik kan underlätta samspelet mellan vårdare och vårdtagare och många som jobbar i vården av personer med demens kan berätta om exempel där man sett detta.S

Kalle bor på ett boende för personer med demens. Han har svårt att röra sig och behöver hjälp med tvätt, påklädning och att komma ur sängen. Kalle inser inte alltid att han behöver ha hjälp, vilket gör att han kan bli arg, spjärna emot och försöker nypas i dessa situationer. Vårdpersonalen tycker det här är svårt, men måste göra sitt jobb. De funderar på hur de ska kunna möta Kalle på ett annat sätt under hygiensituationerna. Kalle har varit musiker och tycker om att sjunga. Han blir ofta glad av Evert Taubes melodi Sjösalavals. Anna i personalgruppen testade att sjunga den här låten med Kalle en gång när han skulle duscha. Det visade sig att situationen blir helt förändrad. Kalle sjöng med i sången och han följde villigt med i det Anna gjorde och verkade inte ens tänker på det. När Anna berättade det för sina arbetskamrater, bestämde de sig för att testa detta en period. När all personal sjöng Evert Taube låtar vid hygiensituationer med Kalle blev det nästan aldrig några problem.

Att lära sig om att använda musik i vårdandet

När man går Validationsutbildning ingår det att lära sig att göra en kartläggning för att hitta rätt musik till rätt person vid rätt tillfälle. I utbildningen reflekteras det runt: Vilken typ av musik spelas där man arbetar? Används musik som gruppaktivitet? Som omvårdnadsåtgärd? När är personerna på vårdboendet födda? Vilket land kommer de ifrån? Vilken musik spelades när de var tonåringar/unga vuxna? Vet man en favoritlåt som varje person har? Tar man upp detta med anhöriga och finns det nedskrivet i livsberättelsen? I en utbildningsgrupp som jag har haft kom vi fram till dessa indelningarna av musik som ofta spelas på boenden för personer med demens: Religiös, Visor, pop/rock, schlager, barnvisor, dansband, julmusik och filmmusik.

Musik väcker minnen

Alla i utbildningsgruppen fick även ta med sig en låt som de lyssnat mycket på tidigare i livet. Alla spelade upp varsin låt och berättade vad den låten betydde för dem och vilka minnen som låten väcker. Det blev en blandad musikkompott med bland annat Scorpions, Rod Stewart, Streaplers, låt från Dirty Dancing, Cue, Lionel Richie och Christopher Cross. Det kan bli väldigt känslosamt när man gör en sådan här övning.  En person sa att ”låten och texten kom till mig”. Önskelåten väckte olika minnen t.ex. ”Minnen av föräldrar som avlidit”, ”Gå ut på fest, ut och dansa, känner känslan”, ”Ungdomskärlek”, ”Vänskap”, ”Brusten kärlek” och ”Att vara flykting”. De flesta låtarna var välkända för alla, men låtarna väcker inte alls samma känslor hos alla i utbildningsgruppen. Så är det ju på en vårdavdelning också. Det är viktigt att tänka på att genom att få höra musik som betyder något speciellt för individen, kan hon få hjälp att komma i kontakt med vem hon är. Det är då man använder musiken individuellt.

Inom Validationen använder vi musik för att kommunicera.

Stina som är i tredje fasen (upprepade rörelser) har tappat mycket av sitt verbala språk. Hon var uppegående och gick mycket fram och tillbaka. Det var svårt att hitta sätt att riktigt nå henne. Hennes anhöriga upplevde att hon var som i en glaskupa mot omvärlden. Dottern fick inte heller kontakt med sin mamma. Stina gick ofta iväg när dottern och barnbarnen var på besök. Vi viste att hon varit musikalisk och hade lärt sig att spela piano på gehör. Vi viste också att hon och hennes man hade varit ute och dansat mycket genom livet. Jag prövade att försöka nå henne genom musik. Hennes dotter kunde inte riktigt säga vilken typ av musik hon tyckte bäst om, så jag prövade mig fram. När jag spelade Glenn Millers ”In the Mood” var det som att tända en lampa. Hon sken upp. Vi satt bredvid varandra och jag höll hennes hand. Med den handen så klappade jag lite i takt till musiken mot hennes ben. Hon började skratta. Sedan lyssnade jag och Stina på Glenn Miller några gånger varje vecka. Ibland satt vi och klappade takten. Andra gånger rörde vi oss lite i takt som vid dans. Efter ett par veckor började Stina söka upp mig på ett nytt sätt och hon började säga några ord. Vi upplevde att glaskupan som omgav henne började spräckas. Det bästa bevisat jag fick på det var när Stinas dotter ringde till mig och berättade att sist när hon besökte Stina hade Stina satt sig på sin sängkant och klappat bredvid sig och sagt till sin dotter ”Sitta här”. När dottern satt sig ner bredvid Stina hade Stina klappat henne på låret och skrattat. Både vi personal och Stinas anhöriga upplevde att Stina var mindre innesluten i sig själv, hon använde mer ord och att hon mådde allmänt bättre. Vi hade ökat hennes livsglädje, välbefinnande och kommunikation med musik.

Vad tycker du om inlägget? Har du några funderingar eller kommentarer om innehållet?

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: