Så blev jag lärare i Validationsmetoden

När jag gått min grundutbildning i Validationsmetoden 2003, fick jag en tanke att det skulle vara så kul att själv få utbilda i metoden. Det tog lite tid, men 2016 blev jag certifierad Validationslärare. Jag gjorde delar av den utbildningen i Cork. I det här inlägget berättar jag mer om det.

Vy från en bro över river Lee i Cork

Utbildning i Validationsmetoden

Jag gick grundutbildningen i Validationsmetoden 2002–2003 med Rita Schwarz som lärare och för mig var det en milstolpe. Avdelningen som jag arbetade på hette Utsikten och det var 30 personer som bodde på avdelningen. I dag skulle man ha kallat avdelningen för en BPSD avdelning. Det handlade om personer som var oroliga eller utåtagerande och som man hade svårt att hjälpa på ett bra sätt på andra boenden i kommunen. När jag började på avdelningen hade vi ingen kunskap om demens och bemötande. Vi använde mycket psykofarmaka och lugnande mediciner och hade nästan inga aktiviteter eller socialstimulans. Men många av personalen ville lära sig att arbeta på ett annat sätt. Det var då vi ”hittade” Validationsmetoden.

Utbildningen ettårig och är både teoretisk och praktisk. Det praktiska handlar om att man ”tränar sig” att använde de olika delarna i metoden på personer i olika faser. Minst 1 g/ vecka ska man ha ett möte med personen man följer. De här mötena ska dokumenteras och videofilmas och ligger till grund för handledningen med läraren. Redan efter några månader i utbildningen, började vi se förändring hos personerna som vi ”tränade” på. De började sova bättre, blev mindre oroliga, kommunicerade bättre och vi kunde minska på olämplig medicinering.

Förändringen på avdelningen

När jag blev certifierad Validationsarbetare i mars 2003 hade jag en stark övertygelse om ”Det är så här man SKA arbeta inom demensvården”. Jag ville redan då att ALLA som arbetar i demensvården i alla fall skulle veta vad Naomi Feils metod handlade om och vilken hjälp det är för att öka vårdkvaliteten. Vi var 4 certifierade Validationsarbetare på avdelningen och vi fick helt andra redskap för att kunna arbeta personcentrerat, att arbeta med individuella aktiviteter, att möta oro och aggressivitet osv. Vi började arbeta mer i team och kontaktpersonen fick en central roll. Vi införde dagliga aktiviteter som var både individuella och i grupp. Vi började arbeta förebyggande mot utåtagerande beteende långt innan BPSD registret fanns. Detta gjorde att vi som hjälpte de ”svåraste” personerna gick från att använda höga doser av sk olämplig medicinering, till att bara använda det i undantagsfall och hade den lägsta användningen av detta i kommunen.

Vårt arbetssätt spreds i kommunen och fler utbildades i metoden. Det spreds även till andra kommuner genom att vi anordnade olika arrangemang och även bjöd in Naomi Feil för heldagars workshop 2 gånger. Jag och några undersköterskor var även ute och berättade om hur vi arbetade utifrån metoden i vår kommun. Jag var bland annat med på demensdagarna både 2014 och 2016 och föreläste om metoden. Under de här åren blev vår lärare Rita Schwarz tillfrågad av filmaren Björn Mathlein om att hjälpa honom att göra en film om Validationsmetoden. Eftersom Rita arbetade mycket med oss i Karlskoga kommun och vi verkligen implementerat metoden på en del boenden ville Rita att Karlskoga kommun skulle vara med i filmen. Från början var det tänkt att den gjordes för TV, men det tog tid att göra filmen. De på TV som var intresserad av den hade börjat planera ”Sveriges bästa demenssjukvård” istället.

Vägen till lärarutbildningen

Jag har sedan 2003 haft en halvhemlig dröm om att bli lärare i metoden. Det är flera steg att bli lärare i Validation. Första steget är att bli Validationsarbetare. Nästa steg är att gå vidareutbildning där man lär sig att Validera i grupp. Det är en form av gruppaktivitet där aktiviteten är upplagd efter en speciell struktur. Centralt är ett speciellt samtalstema som ska komma från gruppdeltagarna och i gruppen stödjer man medlemmarna att prata med varandra.

Under 2015 började jag

Under 2015–2016 gick jag slutligen min lärarutbildning. Naomi Feils dotter Vicki de Klerk-Rubin kom till Sverige och hade den teoretiska delen med mig, en undersköterska (Anna-Karin Bergsten) och min kollega Ann-Marie Englund. När man är godkänd på den teoretiska delen, ska man vara lärling i en hel grundutbildning i Validation. Jag gjorde min med Vicki i Cork på Irland. Det var ett stort steg att utbilda på engelska och det visade sig att det var större kulturskillnader än jag hade förstått. Jag blev också tillfrågad om jag ville bo hemma hos en av deltagarna i utbildningen Jacqui och hennes man Mike. Båda professorer på Corks universitet. Det tackade jag ja till. Genom att bo hos dem fick jag verkligen se mer om hur vardagen hos personer på Irland kan se ut. Jacqui och Mike är verkligen underbara personer och jag vet inte om de förstått hur tacksam jag är att jag fick bo hos dem under mina besök i Cork. De är omtänksamma, gästvänliga och är mycket engagerade i mänskliga rättigheter på många olika sätt.

Utbildning i Cork

Det var 20 personer som gick utbildningen. De flesta arbetade som sköterskor inom vården, men det var även någon chef och Jacqui som var professor och hade sett till att utbildningen blev av. Utbildningen är upplagd så att man har två heldagar vid 5 tillfällen. Jag höll i vissa delar av de teoretiska delarna och jag hjälpte även till att handleda eleverna utifrån deras skriftliga dokumentation och de filmer de gjort. Det var väldigt roligt och lärorikt, men samtidigt tufft att vara med att utbilda i ett annat land. Jag var väldigt nervös för att bara prata engelska, men det gick bra. Ja, vissa misstag gjorde jag allt och det var främst när jag blev lite trött i huvudet.

 

Jag försökte också bekanta mig en del med själva staden och åkte och gick på egna upptäcktsfärder. Jag var bland annat högst uppe i tornet på St. Anne’s Church och hade väldigt fin utsikt därifrån över hela Cork. Som du kanske förstår så har jag minnen för livet från den här tiden och jag är så tacksam att jag fick den här möjligheten.