När de 5 sinnena försämras, stimulerar och använder desorienterade äldre sina ’inre sinnen’. De ser med sin inre syn och hör ljud från det förflutna.
En person kan se med sitt ”inre öga” och hör ljud från det förgångna. Det finns en fysiologisk grund till den här principen: alla människor kan stimulera sensoriska minnen enbart genom att tänka på dem. Pröva att göra följande övning. Läs följande meningar, men låt varje mening sjunka in innan du fortsätter till nästa:
- Tänk på senaste gången du kände doften av nybakade kanelbullar
- Tänk på smaken av nypressad citronsaft
- Tänk på ljudet av din mammas röst
- Tänk på färgerna vid en solnedgång
Om du kan lukta, smaka höra eller se någon av dessa saker innebär det att du har stimulerat dina sensoriska minnen. Det här gör både du och jag, precis som alla andra människor när vi dagdrömmer eller när vi minns sånt vi har varit med om, både roliga och obehagliga situationer.
Eidetisk minnesbild – ”Inre ögat” – är knutet till verkliga upplevelser
En person med demens tolkar omvärlden på ett annat sätt än personer utan demens. De saknar också förmågan att förhålla sig till tidsperspektivet när det handlar om att skilja mellan dåtid, nutid och framtid. Deras förmåga att hålla kvar information i korttidsminnet är också kraftigt nedsatt. Detta leder till att de inte upplever tiden linjär som vi gör. När en person med demens tänker tillbaka på ett minne, upplever de minnet som att det händer nu. Detta kallas eidetisk minnesbild.
Minnena stimuleras av våra sinnesintryck. Det kan vara en skugga som blir av solljuset utifrån eller som blir av nedsatt syn. Det kan också vara en doft eller ett ljud (en röst) som väcker minnet. Inom Validationen pratar vi sällan om vanföreställningar eller hallucinationer. När personen ser eller hör saker som vi inte gör, accepterar vi detta som en del av deras personliga verklighet och förstår att de försöker möta sina mänskliga behov. Det handlar oftast om minnen eller rädslor som de har. Om de inte får stimulans utifrån, blir de mer försjunkna i minnen.
Naomi Feil uttrycker det:
Då närminnet sviker använder sig mycket gamla personer av tidiga minnen för att återfå balansen i tillvaron.
Då synen försämras använder de sin inre syn. Då de förlorar hörseln lyssnar de efter ljud från det förflutna.
När desorienterade personer ser eller hör saker som vi inte gör, accepterar vi detta som en del av deras personliga verklighet och förstår att de försöker möta sina mänskliga behov.
Detta är viktig att komma ihåg: När Stina säger att hon ser eller hör någon eller någonting som inte finns där, har hon stimulerat syn- eller hörselminnet som del av den scen som hon spelar upp igen. Eftersom hon har släppt taget om dagens verklighet, har det förgångna blivit mer levande och Stina har ett behov av att dra sig tillbaka från vår verklighet eller återuppleva något från förr. När vi går in i ett möte med henne måste vi försöka förstå vart hon är just nu, möta henne där. Sedan är hon mer mottagliga för att följa oss i det vi vill hjälpa henne med.