Validationsprincip 2 – Gamla personer skall accepteras som de är – vi skall inte försöka ändra dem eller deras beteende. Validationsprincipen bygger på humanistisk psykologi där Carl Rogers och Abraham Maslow säger att vi inte ska vara dömande och Freud säger att vi inte kan förändra en person som inte har den kognitiva förmågan till insikt. Här beskriver jag hur man ser på detta inom Validationsmetoden.
De 11 Validationsprinciperna är grunden i det personcentrerade förhållningssättet i Validationsmetoden och är skapade av Naomi Feil. De hjälper oss att styra våra handlingar och avgör det bekräftande/validerande förhållningssättet. Vårt agerande i ett möte med en person med demens har sitt ursprung i principerna och stöder Validationsteknikerna.
De teoretiska utgångspunkterna i metoden är utformade av andra teoretiker och har anpassats för personer med demens av Naomi Feil.
Gamla personer skall accepteras som de är – vi skall inte försöka ändra dem eller deras beteende.
Ditt mål i mötet med en person med demens, är att utveckla en bättre relation och kommunikation, inte att förändra deras beteende. Det första steget är att bara acceptera dem som de är och fundera på vad personen försöker uttrycka med det den säger eller gör. Detta är viktigt för att bygga upp tillit och så småningom en bättre relation.
Ett exempel där man INTE använder principen:
Stina har nyss ätit frukost, men glömt det. Hon ropar. När personalen Anna kommer dit och frågar vad Stina vill, säger hon:
”Jag är hungrig! Jag har inte fått mat på hela dagen”.
Anna kan inte validation. Hon verklighetsorienterar när hon pratar med Stina och säger:
”Men Stina, du har ju nyss ätit. Är du inte mätt? Vill du ha en smörgås till?
Stina får en smörgås till, som hon äter upp. Men hon blir inte lugnare av det. Hon fortsätter att ropa.
Ett exempel där principen används:
Kaj är utbildad i Validation och han vet att en person med demens som inte blir lugn/nöjd/mätt trots att personen ätit, oftast ger uttryck för ett grundläggande mänskligt behov (princip nr. 6). Det kan vara så att Stina har långtråkigt eller hon kanske känner sig ensam och saknar sina familjemedlemmar. Kaj sätter sig ner hos Stina en stund.
”Hej Stina, hur är det. Du verkar orolig. Saknar du något?
”Ja….
” Vad saknar du då, Stina?”
”Vet du var mamma är?”
”Tänker du på din mamma?”
När Kaj pratar med Stina om det hon saknar, blir hon lugn och slutar ropa.
Trackbacks/Pingbacks