Vad menar jag med förluster vid demens? Jag är helt övertygad om att vi som möter personer med demens i vårt privatliv eller genom vårat yrke, behöver ha kunskap och föreståelse om hur de olika kognitiva nedsättningarna kan påverka personen som har demens. Varje person är unik och även om man har en typ av demens, är det inte säkert att alla påverkas av nedsättningarna på samma sätt. Förra veckan skrev jag del 1/3. Den delen hittar du här.

Uppmärksamheten och koncentration

Vid demenssjukdom kan personen tappa koncentrationen efter en kort stund. Personen blir då ouppmärksam, splittrad och distraherad både av egna tankar och av vad som händer i omgivningen. Det gör att personen har svårt att behålla fokus i en aktivitet eller att ”hålla tråden” i ett samtal.  Ett exempel kvinnan som genomgick en minnesutredning. Hon berättade att hon tappade koncentrationen lätt. Hon hade kommit på att om hon höll i en köksslev hela tiden när hon lagade mat, glömde hon inte bort matlagningen.  Ett annat är ett exempel mer från en person som har gått längre is sin sjukdom.  Då kan ljudet från en radio kan göra att personen med demens tappar koncentrationen under måltiden och slutar att äta. För att stötta personen kan man därför se till att undvika störande ljud i möjligaste mån när personen äter.

När man planerar aktiviteter som är anpassade för personer med demens bör man tänka på att inte ställa för stora krav på tankeförmåga och uppmärksamhet.

Handlingsförmåga

”Handlingsförmågan – den exekutiva förmågan – bygger på en rad moment: tänka ut, planera och utföra en handling. Detta gör vi ideligen utan att ens tänka på det. Vid demenssjukdom brukar handlingsförmågan påverkas i ett tidigt skede. Den enklaste aktivitet kan bli komplicerad och upplevas som omöjlig att utföra. Det leder till inaktivitet, personen blir oftast sittande passiv. Både anhöriga och vårdpersonal bör känna till vad passiviteten bottnar i. På så sätt kan man undvika att ställa alltför långtgående krav på handlingar. Personen kan klara av en hel del aktiviteter med stöd från sin omgivning, ganska långt fram i sjukdomsförloppet, om man undviker tidspress och tar ”ett steg i taget”.

Den exekutiva förmågan handlar också om att kunna tänka tillbaka i flera led, vilket krävs för att besvara frågan varför. Om du ska besvara frågan varför du läser det här, så måste du tänka i flera steg. Detta klarar inte en person med demens. Den frågan kan leda till att personen fräser ifrån ”jag vet inte!” eller att personen sluter sig inom sig själv. Frågan ”varför” leder inte ett samtal vidare och bör därför undvikas.

Tolka omvärlden – Eidetisk minnesbild.

En person med demens tolkar omvärlden på ett annat sätt än personer utan demens. De saknar också förmågan att förhålla sig till tidsperspektivet när det handlar om att skilja mellan dåtid, nutid och framtid. Deras förmåga att hålla kvar information i korttidsminnet är också kraftigt nedsatt. Detta leder till att de inte upplever tiden linjär som vi gör. När en person med demens tänker tillbaka på ett minne, så upplever de minnet som att det händer nu. Detta kallas eidetisk minnesbild.

 Minnena stimuleras av våra sinnesintryck. Det kan vara en skugga som blir av solljuset utifrån eller som blir av nedsatt syn. Det kan också vara en doft eller ett ljud (en röst) som väcker minnet. Inom Validationen pratar vi sällan om vanföreställningar eller hallucinationer. När gamla människor ser eller hör saker som vi inte gör, accepterar vi detta som en del av deras personliga verklighet och förstår att de försöker möta sina mänskliga behov. Det handlar oftast om minnen eller rädslor som de har. Om de inte får stimulans utifrån, blir de mer försjunkna i minnen.

Kontroll av känslor

Våra känslor och behov påverkar våra tankar och handlingar och är viktiga drivkrafter i det vi företar oss i livet. Känslor har olika styrka i olika situationer. Vi som inte har en demenssjukdom kan stå ut med ett visst mått av besvikelse och svikna förhoppningar.  

Ganska tidigt i demensutvecklingen blir personen mer egocentrerad. Förmågan att ta hänsyn till andras behov minskar. Personen upplevs som mer känslomässigt instabil och kan också ha ett socialt olämpligt uppförande. 

För oss är det viktigt att hela tiden tänka på att det alltid finns en orsak bakom beteendet hos personen med demens. Personen med demens vill uttrycka något med sitt så kallade utåtagerande beteende. Beteendet har alltså en mening för personen. Det är därför viktigt att försöka förstå personen beteende och tänka på att det alltid finns en känsloupplevelse bakom.  Ilska är till exempel ofta en täckmantel för rädsla. Personen kan kanske inte tolka och förstå situationen rätt. Då blir personen rädd och reagerar med ilska.

Självkänslan hotas

Om man tittat på alla punkter vi har gått igenom när det gäller minne, språk, tankeförmåga och kontrollen av känslor så kan man lätt förstå att självkänslan förändras hos personen med demens. 

Både vårdpersonal och anhöriga kanske både säger och visar med sitt agerande att personen inte längre kan saker som den gjort förut. Detta gör att personen ofta känner sig mindervärdig.  Så demenssjukdomen kan vara förödande för självkänslan.

Förmågan att anpassa sig till de förändringar som demenssjukdomen för med sig är ofta dålig. Den tidigare personligheten har betydelse, men deras förmåga att anpassa sig till den nya situationen, finns inte riktigt.

Identitetsförvirring 

Vår identitet formas och utvecklas under hela livet i våra relationer till andra personer. Man kan säga att vår livsberättelse och livsstil formas. 

Vid ett normalt åldrande förändras inte personens upplevelse av sig själv så mycket under åren. Detta är anledningen till att många personer inte upplever sig lika gamla som sin biologiska ålder. Vid demenssjukdom sviktar jagfunktionerna vilket medför att personen blir alltmer skör och osäker på sig själv och vem man egentligen är. När personen inte längre känner igen sitt ansikte och sin kropp kan det väcka en känsla av främlingskap.

När jag började arbeta inom äldrevården i slutet på 80-talet var allt mycket rutinbundet och fokus var främst att se till att personerna fick mat i magen och kläder på kroppen. Alla vårdades på i stort sett samma sätt och vi visste inte så mycket om personernas livshistoria. När jag tänker på det nu hade personerna förlorat en stor del av sin identitet.

När vi arbetar personcentrerat och utifrån Validationemetoden ser vi varje person som unik som ska bemötas med respekt. Vår uppgift är att stödja varje persons identitet och för att kunna göra det måste vi känna till personens livshistoria och vad som verkligen har varit viktigt för personen.

Vill du veta mer?

Här har du en länk till en webbföreläsning om Förluster vid demens

Under nästa vecka kommer del 3 som handlar om sociala funktioner