Det är intensiva veckor på mitt arbete nu under semestern. Jag jobbar vidare med minnesutredningar och anhörigstöd. Jag har även haft handledning av personal både här i Karlskoga, men även på annan ort i länet. En person jag känner sa till mig för en tid sedan ”För kanske 15 år sedan sa du till mig att utåtagerande beteende inom demensvården skulle inte behöva finnas. Det handlar mestadels om personalens kunskap och förmåga att möta en person med demens”. Detta är fortfarande min övertygelse.
Vad är BPSD?
Det är personer som har ett socialt avvikande beteende eller BPSD problematik (Beteendemässiga och Psykiska Symtom vid Demens) som är den term som används inom vården i dag. Det handlar om svårigheter som är relaterade till sjukdomen, bland annat förmågan att tolka och förstå kommunikation och tolka olika intryck och situationer. Detta gör att personen med demens kan uppvisa något beteende som kan vara svårt för omgivningen att hantera. Det kan handla om att man inte äter, oro, ilska, sömnsvårigheter, att man uppvisar symtom som kan tolkas som hallucinationer eller vanföreställningar. Det man har gjort och fortfarande gör inom vården är att man ger dessa personer olämplig medicinering med sömnmedicin, lugnande medicin eller läkemedel som egentligen är till för psykiatrin, för att man inte har redskap att hantera detta.
BPSD är ett symtom – inte en diagnos!
Det är dock viktigt att komma ihåg att BPSD inte ska förväxlas med en diagnos. Tidigare har man gjort det och det finns fortfarande kvar att uttrycket blir en förklaring till olika symtom och beteenden. Det är nödvändigt att vi ser bakom olika beteenden och symtom och fokuserar på personens upplevelser och behov innan vi diskuterar hur vi ska behandla dem. BPSD kan till exempel vara en fullt naturlig reaktion på en stökig miljö eller på att man har svårt att tolka och förstå olika situationer. Det kan också vara ett symtom på hur personalen bemöter eller att det inte finns något att göra under en dag. Det finns också en risk att man slutar att benämna olika tillstånd för vad de är, till exempel rastlöshet, oro eller ångest, och istället kallar allting BPSD. Det gäller alltså att vara medveten om hur vi använder begreppet.
Hur går handledningen till?
Det här tycker jag är jätteviktigt att jobba med, för att vi ska få en bra vårdkvalitet inom demensomsorgen. När jag handleder personal inom detta vill jag gärna
vara med och observera hur det är på enheten (ljud, ljus, aktiviteter osv), vad som händer med personen i fråga, hur personalen kommunicerar och möter personen osv.
Prata med personalen om hur de upplever situationen. Vad händer? Vad gör man? Vad säger man? Osv.
Det behövs en diskussion om vilka läkemedel personen har, eftersom det många gånger är de som orsakar stora problem.
Enligt de Nationella riktlinjerna för vård och omsorg vid demenssjukdom ska det även göras en BPSD analys. Detta är bar om det görs i arbetsgruppen, för då har man möjlighet att diskutera utifrån de frågeställningarna.
Sedan ska en handlingsplan med omvårdnadsåtgärder utarbetas och följas upp.
Alla dessa steg ska man gå igenom INNAN olämplig medicinering som t.ex. lugnande mediciner sätts in, enligt de Nationella riktlinjerna för vård och omsorg vid demenssjukdom
Vill du anlita mig i utbildning eller handledning i omvårdnad vid demens? Titta på följande länkar:
Utbildning/handledning
Hur jag började med Validation
Trackbacks/Pingbacks